Direktlänk till inlägg 25 augusti 2013
Hej! Jag tycker alltid att första kapitlet är svårast att skriva på en novell. Men jag ska göra så gott jag kan! :)
____________________________________________________________________
Alex perspektiv.
Flygplanet sjunker mot marken snabbare och snabbare. Jag tittar ut igenom det lilla fönstret på min högra sida och drar ett djupt andetag när flygplanet slår i marken. Det är natt, så jag ser ingenting, bara små lampor överallt.
- Är det inte kul att äntligen få komma tillbaka till Sverige? Kvittrar mamma brevid mig.
Jag har varit i Sverige en gång tidigare, men då var jag så liten att jag inte kommer ihåg någonting.
- Eh, jo mamma.. Säger jag och försöker kväva en suck.
- Alex jag vet att du inte vill göra det här... Men det kommer ordna sig ska du se! säger mamma och tittar på mig med ett trött leende. Jag vänder ryggen till henne.
Min pappa var 50/50 svensk och kanadensisk, och mamma var helsvensk. När dom träffades fick dom först min storebror Anton, sedan min syster Johanna och sist mig, Alex. Men min pappa och syster har varit döda i över ett år. Bilolycka.
När Johanna försvann så försvann jag också. Men jag vet inte vart. Jag hade aldrig känt mig så tom som när vi lämnade sjukhuset utan pappa och Johanna.
Mamma har hyrt en bil åt oss, så hon jag och Anton packar in våra saker i den. Vi ska bo hos mammas syster Amelia tills vi hittar ett hus i samma kvarter. Skolan är redan fixad, jag och Anton börjar på måndag.
"Två dagar kvar." Tänker jag och spänner käkarna. Jag vill verkligen inte börja i en ny skola. Det är inget fel på själva skolan, jag har faktiskt rätt bra betyg. Men jag har aldrig varit den som har 20 olika kompisar att vända mig till. "Kanske blir det bättre här än i Canada." Tänker jag och suckar. Sen är vi framme vid Amelia, och vi kliver ur bilen. Amielia har ett ganska stort hus. Hon lever ihop med sin man och deras 30 katter. Åtminstonde ser det ut som 30 st. Det är katter som jamar, ska hälsa, fräser och stirrar konstigt på mig. Jag känner mig obekväm i deras fina hus, som om jag stör.
- Du kommer få ett helt eget rum! Säger mamma. På henne låter det som om vi ska bo kvar här hela våra liv. När hon ser min min säger hon;
- Ja alltså, vi har inte råd att köpa nytt hur just nu så du får ett eget rum tills dess.. Säger hon och försöker se säker ut. Men hon kan inte.
Jag vet att vi har dåligt med pengar. Det har i haft ända sedan pappa dog och slutade jobba. Mamma hade inte ett så bra jobb i Canada. Men nu hade hon blivit erbjuden ett nytt jobb med hög lön i Stockholm. Dessutom visste jag att mamma hade försökt övertala pappa att flytta till Sverige. På det sättet hatar jag henne. Hon ser sin chans nu när pappa är död.
Jag lägger mig på den bäddade sängen och innom fem minuter har jag somnat.
____________________________________________________________________
Lite luddigt kapitel med information också. Hoppas ni gillar det! Killarna kommer in i nästa kapitel eventuellt :3
Hej! Jag har inte tid mer att skriva på en novellblogg. Så jag har gjort en instagram där jag uppdaterar om The Fooo och skriver en novell om Enestad. För att jag evetuellt ska börja skriva igen - kommentera det. Min instagram är @officialfooof...
Hej! Förra kapitlet var sjukt kort och har igentligen inte tid att skriva dethär inlägget men gör det ändå. Kommer i fortsättningen satsa på att skriva längre kapitel när jag har tid, till exempel på helgerna eller när jag har tid över. Har bör...
När jag stängt dörren bakom mig andas jag ut. Kyssen kändes.. Bra. Jag vet inte om jag gillar Felix mer än som en vän. Allt har lixom gått så fort. Jag hinner inte fundera mer innan mamma kommer ut i hallen. - Hej! Hade du det kulmed Felix? Frå...
Hej! Jo, som ni ser har bloggen bara stått och varit tråkigt. Men jag har sjukt mycket läxor, förberedelser till prov och annat att göra i livet helt enkelt. Så ni få läsare som creepar runt på bloggen ibland får acceptera det, ska vekligen försöka s...
Hej! Detta är en blogg med noveller om The Fooo. Kommer antagligen skriva 4:a olika noveller.
Pågående novell: